Laholms Tidning
kalender vad händer när?
Problemet för Knäreds del var förbindelsen över Lagan. I början på 1800-talet hade man gjort en primitiv träbro som rasade omkring år 1850. Sedan fanns ingen förbindelse över Lagan och det var stora besvärligheter att ta sig över ån för sockenborna i söder. På norra sidan fanns bland annat kyrkan och marknadsplatsen. Båda ställena var ju efter dåtida synsätt och levnadsvanor viktiga att besöka. För att lösa problemen ordnades en pråmfart över ån. Pråmen var avsedd för ett 30-tal personer och två ekor med plats för ett 10-tal personer vardera. Var det sommar och varmt och någon kom med kreatur fick djuren simma efter båten. Avgiften för en resa över Lagan med pråmen var 2 öre per person, 4 öre för åkdon med häst och 10 öre för parhästar.
Lagereds pråm omnämndes redan 1847 då Nils Persson var pråmkarl där. 1848 var Johannes Nilsson pråmkarl i Putsereds pråm, men flyttade till Lagereds pråm 1850. 1852 var pråmkarlen Hans Christian Killberg i Lagereds pråm.
Pråmkarlen Karl Svensson född 1826 med hustru Elna född Persdotter 1825 skötte pråmfarten över Lagan med början 1854.
John Bengtsson Lagered, barnbarnsbarn till Karl och Elna berättar: "Familjen bodde i närheten av ån, öster om nuvarande bro där pråmförbindelsen fanns och en uttagen väg går ner till Lagan. I anslutning till pråmsysslan hade Elna kaffeservering i stugan. Det samlades mycket folk, många av dem hade färdats lång väg och var glada åt att få träffas."
Att färdas med pråm över Lagan var riskfullt. Det var många olyckstillbud och minst ett par drunkningsolyckor inträffade under överfarterna. Det värsta som har hänt var första fredagen i juni månad 1860. Det var Våxtorps marknad och bönder norr om ån hade köpt kor på marknaden. Ilastningen gick bra, förutom pråmkarlen Karl Svensson fanns hustrun Elna, sonen Nils Peter samt bönderna som ägde kreaturen med på pråmen.
Under överfarten blev kornas tyngd och förskjutning på pråmen så stor att denna med blixtens hastighet slog runt och alla hamnade i vattnet. Det blev nödrop och skrik från folket, råmande från korna och allt hördes vida omkring. Pråmkarlen Karl Svensson blev troligen klämd mellan några kor och drunknade genast. Sonen Nils Peter hade i rädslan gripit tag i mor Elna och höll därför på att dra ner både henne och sig själv i vattnet.
Elna berättade att när hon låg i vattnet och kämpade kände hon plötsligt hur ett par armar slogs om henne. Det var Nils Peter hennes pojke. Nu visste hon inte hur hon skulle göra. Först tänkte hon på att lossa på hans armar och krampaktigt slutna fingrar och fria sig. Hon förstod att hon inte skulle orka med både sig själv och pojken. Hon tänkte på sina små därhemma. Hon måste handla snabbt. Hur skulle hon bestämma sig? Men det var då i denna förtvivlans situation, innan hon gjort vad hon tänkt, kom helt plötsligt en ko simmande mot land alldeles intill henne. Som kor brukar när de är i vattnet höll denna ko också svansen högt och den flöt på vattnet alldeles intill henne. Hon grep tag i den och sedan drog kon både henne och Nils Peter i land. Båda två blev räddade även om Nils Peter var mycket illa däran så det var nära att han också drunknat.
Men Karl Svensson saknades, han hittades senare död och nu stod mor Elna ensam med sina faderlösa barn. Denna olycka blev ett svårt slag för Elna, men hon fortsatte mannens arbete med pråmfarten. Till sin hjälp hade hon sonen Nils Peter.
Att ro den stora pråmen måste ha varit mycket slitsamt, även om hon om söndagarna fick hjälp av folk som skulle till kyrkan. Roddarbetet delades nämligen upp skiftesvis mellan folket från de olika byarna.
1868 var en ny bro färdigställd några hundra meter nedanför pråmstället, mitt emot där järnvägsstationen senare kom att läggas. En ny bostad uppfördes åt brovakten. Det var meningen att alla som ej betalat för uppförandet av bron skulle betala för att komma över. Som brovakt anställdes Elna Persdotter och hon flyttade med sin familj från sin gamla bostad kallad Pråmhuset till den nya vid bron. Detta hus kom att kallas Brohuset.
Brovaktens arbete bestod i att ta upp avgift av dem som skulle färdas över bron. Avgifterna för att komma över bron var de samma som gällt för att åka över med pråmen. Elna Persdotter skötte sin syssla som brovakt till år 1883 då Elna flyttade tillbaka till Pråmhuset "Prammen".
Anna Persson
Källor:
Thore Brogård: De gamle berättar utg. 1970
Sven Martinsson: Knäred i nyare tid utg. 1877
Joel Wangö: Knäred i gången tid 1933
Joel Wangö: Från borgar och byar 1961
C. M. Andersson Knäreds tre kyrkor 1972
Höks Hembygdskrets Höksbladet 1974
Knäreds Forskarring: De små stugornas folk. En torpinventering 2002
Skriv ny kommentar
Freden i Knäred slöts den 20 januari 1613 (enligt Nordisk familjebok) mellan Danmark och Sverige och avslutade Kalmarkriget 1611-1613.
